Ordfabriken

Religionens makt

Det var nära att jag stängde av TV:n tre minuter in på ”Fråga Lund” som sänds i SVT2. Programledaren Gunnel Werner presenterade gästerna med inledningsrepliken ”inte bara…”. Alltså, den ena var inte bara präst och teolog, den andre var inte bara antropolog, den tredje var inte bara hjärnforskare och den fjärde lade på egen hand till att han minsann inte bara var islamolog. Själv kände jag mig inte bara trött utan också obegåvad.

Den överdrivna fixeringen vid titlar visade sig vara onödig. Temat var ”religion som politik” och samtliga experter i panelen hade mycket vettigt att säga. Mest av allt imponerade religionshistorikern Jan Hjärpe, framförallt med sitt resonemang om religionens förhållande till makten. I uppbyggandet av det moderna samhället ville man göra religionen till en ordning och ideologi i staten – en process där begrepp som folkkyrka och statskyrka passat väl in. Hjärpes slutsats är att kyrkan i det läget är den som förlorar – det är inte staten som blir mer religiös utan kyrkan som blir mer sekulariserad. ”Religion fungerar bättre när den inte har makt” var hans lakoniska slutkommentar.

Det måste vara svårt att vara mentalt skärpt i ett program med så varierade frågeställningar. Prästen Elisabeth Gerle var tillfällig gäst och klarade sig bra i sammanhanget. Hennes mentala svacka kom när hon fick den raka frågan ”Finns Gud?”. Istället för att ge det enda svar man rimligen kan förvänta av en präst, vidgade hon genast frågan till gudsbegreppets betydelse och allting blev grumligt som ett vattenfyllt dike. Konsekvensen blev att hjärnforskarens självsäkra ”nej” fick stå oemotsagt.

I ”En plats för dig”, SVT2, fördes ett annat samtal kring andra frågor. Under ledning av Martin Lönnebo och Tomas Sjödin möttes deltagarna i ett lågmält och inbjudande samtal om Jesu makt att hjälpa. Tack vare deltagarna och en skicklig fotoredigering kändes det nästan som att jag var med på stiftsgården i Söråker. Det fanns t o m en tom stol runt bordet för oss tittare. Med Estonia och Ruwanda som ohyggliga exempel, ställdes frågan vad man gör med en Gud som sover och sviker. Man håller fast ändå, blev deltagarnas slutsats. Eller snarare hålls fast, för Kristus är vår broder även i döendet och övergivenheten.

Jag önskar att de flickor som i Norra Magasinet, SVT1, berättade om hur de utnyttjats sexuellt i sin barndom, kunde höra samtalet i Söråker. BRIS beräknar att 200 barn blev våldtagna i svenska hem 1999. Deras inre döende, skam och övergivenhet möts av vuxenvärldens misstro; vem kan lita på ett barn, frågar nio av tio tingsrätter och frikänner förövaren. När jag stänger TV:n minns jag hur Jesus tog fram ett barn och sa att för den som förleder en av dessa små vore det bäst om en kvarnsten hängdes om halsen.

Kyrie eleison.

/Gunnar Sjöberg


Publicerad den 10 februari 2000 under Kyrkans Tidning, TV-krönikor.